vescor

Ur pennad eus ar Wikeriadur, ar geriadur liesyezhek frank a wirioù.

Latin[kemmañ]

Etymology[kemmañ]

Diouzh [(ve-] + esca (boued).

Verb[kemmañ]

vescor (anv-verb vescī); trede displegadur, deponant, am.-trmn. strizh ebed.

  1. Debriñ, magañ.
  2. Tennañ splet eus, arverañ, implijout.