bander

Ur pennad eus ar Wikeriadur, ar geriadur liesyezhek frank a wirioù.

Galleg

Etimologiezh

→ Etimologiezh da glokaat (Ouzhpennañ)

Verb

bander /Distagadur ?/ verb kreñv strollad 1 (displegadur)

  1. Stegnañ, bantañ, stignañ.
  2. Lurellañ, lienañ.


bander verb gwan

  1. (Dizoare) Sevel da unan bennak.